Jag tänker tillbaka hur livet var för 3 årsen

Jag och mamma på lasarettet, ett hårstrå att dö av undernäring och hur hon levt i missär o hot under en lång tid.

Nu mamma tar jag hand om dig och du ska få sova gott om natten och visst har jag fått oehört mkt skit för det o jag har ingen kontakt med min moster längre.

Sist jag träffade min moster var 2008, när jag och Janerik hämtade mammas saker. Moster var mager och hade långt grått stripigt hår. Känslorna var både och...sjukdommar förändrar människor! men här har det bara varit en fasad. Elakheten har alltid funnits.

Låt aldrig någon människa bestämma över dig, man lever bara en gång.

Jag har lärt mig känslan att ta avstånd av människor som ej vill väl.

Jag har lärt mig att stå ut med människor som är elaka. Jag kan handskas med de ganska bra. Jag är stark och kan svara dem tillbaka.

Ibland när jag tänker tillbaka så fattar jag inte att det är just mitt liv. Att jag har stått ut.

Har många ggr tänkt ska jag ta upp kontakten men sen väljer jag nästa tåg och tänker, nej tack ingen mer oro vill jag bära på.

Vill dessa människor träffa mig igen och lära känna mig så finns jag här. Jag kommer aldrig ta det intiativet igen.

Jag ty mig bara till människor som är öppna att mötas och där känslor inte är något problem.

Jag känner mig lycklig över mitt liv just nu.

Jag har valt det.

*poff*