Midnatt, Inte ett ljud från trottoaren
Har månen förlorade sitt minne?
Hon ler ensam
I lampskenet
De vissnade bladen samlar på mina fötter
Och vinden börjar stöna
Minne, ensam i månskenet
Jag kan le på gamla dagar
Jag var vacker då
Jag minns
Tiden jag visste vad lycka var
Låt minnet leva igen
Varje gatlykta
Verkar att slå
En fatalistiska varning
Någon muttrar
Och en gatlykta rännor
Och snart är det morgon
Dagsljus, måste jag vänta på soluppgången
Jag måste tänka på ett nytt liv
Och jag får inte ge efter
När gryningen kommer
Ikväll kommer att bli ett minne för
Och ett nytt liv börjar
Utbränd ändar rökiga dagar
Den unkna kalla lukten av morgonen
Den gatlykta dör
En annan kväll är över
Ännu en dag gryr
Rör vid mig, det är så lätt att lämna mig
Alla ensam med mitt minne
Av mina dagar i solen
Om du rör mig
Du kommer att förstå vad lycka är
Titta en ny dag har börjat ...
Sarah Brightman
*poff*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar