Minnet med första äldre damen är att jag ser dig den du var, en dam 150cm lång, vithårig, liten och tjock. Sitter på sängkanten, glimten i ögat, skojar o vill att jag drar upp trosorna ända upp till öronen..smårolig och även lite krävande, körde gärna med en men man tålde det..Hjälpen gick som på räls...o hon älskade kakor och choklad.
Sen har jag sista minnet med dig som en helt annan person, som en docka, färgen är gråblå, vi gör allt ambulanspersonalen kräver men detta första minne är starkare och vill hela tiden slå igenom med duner o brak....Jag saknar dig. Jag saknar alla människor man vårdat, bilder av er finns i ett fotoalbum i mig och jag kan spela upp er i mig..Jag minns fortfarande min första tant, vårt första möte i hennes kök...när vi gick emot varandra...o hon sa: Jag kommer men det går sakta numera o skrattade...
4 människor gick bort i Dec, 2 damer och 2 män...3 av 4 kände jag mkt väl, kände de på det sättet vi mötes i deras hem. En av dem ville bara ha öl den sista tiden, frågade inte efter annat och klart fick han sin öl. Han var nöjd och han sa det alltid hur glad han vara att ha oss flickor där, han hade alltid älskat flickor och arbetet mkt med damer i sitt liv...
Sen kom ngt helt oväntat dödsfall, det starkaste minnet med henne var att vi var ute i sommras på promenad och älskade verkligen solen, musik, spelade alltid musik för henne. Hon spelade själv piano, vilken talang. Mkt minne med denna fågelunge... :)
Det har varit mkt dödsnack nu på sistone men det är ju inget konstigt egentligen. Igår satt jag o min vän Sanna o snackade om donera organ, brännas eller inte brännas...m.m... egentligen är det ju lika naturligt att födas o man behöver prata om det...
*poff*
*poff*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar