fredag 1 juli 2011

Ett möte, en ny syn på livet, helt olika liv...2h av ens liv sågs vi. På en bit smörgåstårta och ett band från Estetiska programmet som spelade för Rut.

Idag har jag, Rut och Stefan förenats. Pappa och jag har länge sagt att vi skulle ses alla tre men det blev inte av förens nu. På mammas 70-årsdag hemma på Hemmet, Erikshill där Rut nu har bott i ca 2 år snart tror jag det blir. Det kändes skönt från allas sida tror jag...Livet tills nu har ju varit att jag träffat båda var för sig. Men nu sa mamma till pappa att åk med Yvonne nästa gång ni kommer och hälsa på och kom lite oftare. :) ...gud det känns så skönt att de orden kom ur henne...
Fick en sånn tankeställare att man bör leva och se sig om vad man har...man blir så påmind av det. Ingen har ju valt att bli sjuk och att livet kan vända över en natt. Jag kanske sitter där själv som 70 åring. Eller får en stroke när jag är 50...finns så många ex...direkt ur livet.
Sorrligt sammtidigt...men ännu en lättnad.
Jag vet ju att hon har det bra nu, på hemmet.
Ibland tänker jag hur Moster har det. Hon har ju insjuknat i en psykisk sjukdom. Man vet aldrig när man slutar leva livet som är här nu.Livet med Kenny och mina vänner som betyder så mycket. Även attt jag lärt känna mina föräldrar. Det kunde jag bara drömma om som barn. Inte trodde jag att jag var stark nnog att klara det. Men nu har alla pusselbitar fallit på plats. Varför och alla anledningar och förståelse av sjukdommar som gör att vi är där vi är idag.
Jag lever idag. Och jag umgås endast med människor som jag tycker om. Jag finns här. Inte svår att få tag på.
*poff*

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar